Okt’22: Ordförande har ordet
Nu är hösten här. Inte bara meteorologisk, utan även politiskt. Och efter det kommer en vinter. Utfallet i riksdagsvalets påvisar flera intressanta saker som manar till eftertanke. En rådande politik som ligger i linje med våra medlemmars intressen är ingen självklarhet. Långt ifrån.
Nu pågår som bäst de politiska förhandlingarna för att forma en regering. Det finns skäl till oro när det gäller en politik om anställningstrygghet eller fackliga intressen. Förvisso har vi inom fackföreningsrörelsen visserligen redan fått erfara oro under den gångna politiska mandatperioden i frågor om förändringar i LAS – Lagen om anställningsskydd – och inskränkningar i strejkrätten. Förändringarna i LAS som nyligen har trätt i kraft kommer att påverka inte bara oss på SJ AB utan hela den svenska arbetsmarknaden. Dessa förändringar kommer säkerligen innebära utmaningar och huvudbry när det kommer till våra fackliga förutsättningar att kunna värna våra gemensamma intressen och vår anställningstrygghet.
De senaste förändringarna i LAS skedde trots att vi hade en socialdemokratiskt ledd regering. Mandatfördelningen i riksdagen var emellertid sådan att samarbete behövdes göras, tyvärr med borgerliga partier, för att säkerställa att inte ett sämre regeringsalternativ skulle tillträda i dessa frågor. Så brukar det sägas. Att välja det mindre dåliga alternativet av två dåliga alternativ. Såhär efteråt kan man fråga sig om även våra politiska företrädare utgick från den politiska beskrivningen som de fackliga meningsmotståndarna målade upp inför riksdagsvalet. Eller om det på vår planhalva saknades tillräckliga visioner med hur vi ville fortsätta med att förändra arbetsmarknaden, arbetsplatserna och samhället i stort. I svåra tider har det funnits oräkneliga exempel på hur politiska företrädare istället för att hålla ihop snarare pekar ut grupper som antingen en belastning eller som utsatta i samhället och som måste hjälpas med försämringar. Utsatta personer eller grupper som bara behöver få det lite sämre eller lite mer flexibilitet ifråga om anställningstrygghet eller rentav försämrade löner. Ofta med motiveringen att sänka trösklarna och få en öppen dörr in till arbetsmarknaden. Det är ett beprövat knep att ge sig på en grupp eftersom man splittrar sammanhållningen som är så avgörande för vår rörelses förmåga att kunna bjuda på motstånd och nå framgångar såväl i avtalsförhandlingar som i politiska val.
Oavsett vilka eftertankar eller vad man kommer fram till så kan vi nog förvänta oss nu en rad försämringar som kommer innebära svårigheter med att värna vår anställningstrygghet och kunna verka på våra arbetsplatser när det gäller att uppnå goda villkor och bra arbetsmiljö. När – inte om – detta slår in så kommer vi bli varse och definitivt påminda om att de fackliga framgångarna i lagstiftningen som vår samlade arbetarrörelse en gång lyckades nå inte är här för att stanna permanent med mindre än att dessa framgångar kan tas ifrån oss närsomhelst. Oavsett vad som sägs, så kommer man inte ifrån det faktum att fack och politik hör ihop.
