Bokslut framför villkor och säkerhet

Vi går mot både ljusare, klarare och varmare årstid. Ändå ser jag mörka orosmoln vid horisonten. Det som direkt kan komma att påverka oss var förut orosmoln som verkade vara långt ifrån vår egen verksamhet med politiska kryphål i upphandlingar med rationaliseringar, lönesänkningar och besparingar som följd. Jag åsyftar en förändrad regionaltrafik som vi idag kör och bemannar i Mälarområdet.

Inom kort ska upphandlingarna starta med anbudsförfarande för denna Mälardalstrafik. Därefter avgör politiska beslut det vinnande anbudet och vem som kommer att få köra trafiken efter den 21 december 2021. Men vägen dit är fylld av utmaningar sett från oss anställdas perspektiv när det gäller allt från arbetsmiljö, säkerhetskompetens, bemanning, löner och tillägg till en rad andra kollektivavtalsvillkor.

Beroende på vad som händer längre fram är det inte helt säkert att den framtida Mälartrafikens bemanning ligger inom SJ. Det kan leda till övertalighet. Om så är fallet är det inte heller säkert att det blir fråga om en så kallad ”verksamhetsövergång”, d.v.s. att övertalig personal med sina rättigheter och skyldigheter övergår till det övertagande bolaget. I så fall skulle följden kunna bli att övertalig personal eventuellt tvingas att söka om sina tjänster hos det övertagande bolaget. Men eftersom någon generell reglering av bemanning i spårtrafiksbranschen inte finns så är det heller inte säkert om och i så fall hur många tågvärdar det övertagande bolaget kommer att anställa. Om ens det övertagande bolaget har för avsikt att anställa några tågvärdar överhuvudtaget, vilket skulle kunna komplicera saken ytterligare som om den inte var komplicerat nog.

Jag har lärt mig att arbetsgivare är ett kreativt släkte. Inte minst i vår bransch som är nerlusad av olika exempel av sådana diverse kreativiteter. I grunden handlar detta om intäkter och utgifter. Precis som vilken annan affärsmodell som helst ska det genereras vinst. Och ser man som arbetsgivare en möjlighet att plocka russinen ur kakan och öka vinstmarginalerna så nog är man där och ger det ett försök alltid. Om sedan anställda som du, jag och våra arbetskamraters villkor och anställningar hamnar i kläm ses detta som både ett naturligt och nödvändigt ont. Allt för vinstintresset i en avreglerad marknad där varje kostnad är en konkurrensnackdel.

Ta reglerna som omgärdar verksamhetsövergång som exempel. Dessa regler, som skapades bl.a. för att säkra de anställdas minimivillkor, kan kringgås med lite finurligt tricksande. Många av våra duktiga arbetskamrater som städar tågen har erfarenhet av SJ:s kreativa tillämpning av dessa övergångsregler under 2011 genom just ett sådant finurligt tricksande. För när SJ bolagiserades 2001 och styckades upp tog ISS Trafficare över tågstädningen genom en verksamhetsövergång och med detta alla anställningar rätt och slätt. När sedan ISS Trafficare sa upp städavtalet 2011 och SJ bestämde sig för att återta städningen i egen regi så var många av de gamla SJ-trotjänarna glada och såg fram emot att få komma tillbaka till sitt gamla bolag på samma trygga sätt som de lämnade SJ. Glädjen blev kortvarig. Det var inte frågan om någon verksamhetsövergång, enligt SJ. Istället ville SJ att tågstädningen skulle utföras av anställda med den nyinrättade yrkestiteln komfortoperatör. Dessa betraktades inte utföra helt identiska arbetsuppgifter som fordonsvårdarna på ISS Trafficare gjorde, de gamla SJ-trotjänarna. Genom detta finurliga tricksande ansåg den nya arbetsgivaren att man hade fog för att kringgå bestämmelserna kring verksamhetsövergång. Denna kreativitet ledde till slut att SJ kunde tänka sig att endast låta 39 av de 129 stycken gamla anställda få anställning till de omdöpta tjänsterna. SJ plockade alltså godbitarna på smörgåsbordet och lyckades genom detta kreativa tilltag dessutom också med bedriften att sänka genomsnittsåldern från 50 år till 34 år i yrket. Arbetsgivare lär av varandra. Var så säker på det.

Runtomkring oss i branschen förvandlas ombordpersonal med tidigare högre kvalifikationer och säkerhetskompetens till att vara sällskapande kundvärdar och trivselfigurer som svarar på frågor eller rentav ersätts av en biljettstolpe i marken. I en del fall, såsom fallen på Pågatågen i Skåne och på Roslagsbanan i Stockholm, så genomförs drastiska förändringar med flera tusentals kronor i sänkt lön om man överhuvudtaget ens har jobbet kvar. I upphandlingar och på en avreglerad och konkurrensutsatt järnvägs-marknad tenderar ombordpersonal med sin expertis snarare att ses som en kostnad och därigenom en nackdel som överväger de säkerhetsmässiga fördelarna när underhållsbristerna och oansvar gör sig påminda.

Vi har också sett exempel på hur aktörer lägger alltför låga anbud i upphandlingar för att det överhuvudtaget ska kunna bära sig själv under hela avtalstiden. Prislappen står de anställda för. Så var fallet med Öresundstrafiken.

Vår yrkesroll och expertis värderas inte tydligare än såhär. Seko kommer därför framöver att belysa våra krav inför stundande upphandling kring Mälartrafiken. Politiskt sett behöver upphandlingen regleras kring bemanning, villkor, arbetsmiljö och verksamhetsövergång för en stabilare tillvaro för alla inblandade.

Vi har inte råd att stå där om några år och säga att vi ingenting gjorde för att motverka det kaos som kan komma att bli verklighet om våra farhågor besannas där resenärer och anställda hamnar i kläm. Kraven riktar sig till politiska makthavare och de aktörer som ens tänker tanken eller vill möjliggöra urholkning av våra villkor och löner såväl som resenärers säkerhet för ett bättre bokslut. •